Den går inte att missa, den stora kontorsbyggnaden i hörnet Jörgen Kocksgatan-Stormgatan. Med sitt orangeröda tegel, sina gröna plåtdetaljer och dramatiska glaspartier är det lätt att gissa att huset är en äkta 90-talist.

Volito Fastigheter äger flera av Malmös mest välkända byggnader. Vi har låtit Madeleine Nobis, arkitekt och hållbarhetsstrateg på Liljewall arkitektbyrå, berätta om fyra av husens tidstypiska arkitektur. Det här är berättelsen om Ran 9 på Jörgen Kocksgatan.

Madeleine Nobis blickar uppåt mot Volito Fastigheters Ran 9, ett stenkast från fastighetsbolagets huvudkontor på Skeppsbron. Som arkitekt och hållbarhetsstrateg har hon 20 års erfarenhet och specialkunskaper inom hållbar samhällsutveckling.

Som svar på frågan om det här verkligen är en vacker byggnad, skrattar Madeleine Nobis till men blir snabbt allvarlig igen.

– Så här är det, säger hon. Arkitekturstilar som ligger för nära oss i tiden, de har vi alltid haft svårt att uppskatta. Och smaken är ju, som bekant, delad. Jag är mer intresserad av att prata om huruvida en byggnad har kvaliteter, och det har den här fastigheten på flera sätt – liksom många andra postmoderna byggnader från början av 1990-talet.

Dåtidens arkitektur var, som alla andra stilar, präglad av sin samtid. I Sverige fanns inte många tegelbruk kvar och med 70-talets energikris i färskt minne slutade man rita in stora och breda fönster.

– Vi är långt ifrån tidigare epokers fönsterband, här har vi i stället hål i mur och mindre fönster än vi tidigare varit vana vid för nu har vi blivit energimedvetna, säger Madeleine Nobis. Men lägg märke till att byggnaden visar på en medveten arkitektonisk omsorg och respekt i hur väl den dockar an mot grannfastigheten.

– Ni ser burspråken, säger Madeleine Nobis. De har man ritat för att den här moderna fastigheten ska hänga ihop med sekelskifteshuset bredvid. Likaså är sockeln i linje med sockelhöjden hos det äldre huset. Det finns fler sådana detaljer och det gör mig glad. I stället för att rita dekorativa klassicistiska element som valv och pelare (fast i betong), vilket var vanligt förekommande på postmodernistiska byggnader, har man alltså gjort en modern tolkning av grannfastigheten.

Madeleine fortsätter:

– Arkitekterna inom Anselmgruppen var skolade i arkitekturhistoria och förstod värdet av att koppla ihop det man tillför en plats med det befintliga. Det görs alltför sällan idag, vilket är olyckligt.

Väl inne i byggnaden öppnar en atriumgård upp sig och ljuset flödar in från det spännande glastaket.

– Här är så mycket 90-tal, säger Madeleine Nobis. Dörrar och annan interiör i klara färger, trädetaljer i bok, kvalitetsklinkers från Höganäs som håller i evigheter och det här otroligt coola taket som ser till att mängder med ljus kommer in i kontorslokalerna.

– Det är bara en tidsfråga innan folk som håller hållbarhetsfrågor högt inser vilka pärlor nittiotalsbyggnader likt denna faktiskt är, säger Madeleine Nobis.